Didactica

Den nyaste i amigurumi-familjen är den här lilla ugglan. Han har redan flyttat mot sydligare breddgrader, och jag tror att han trivs väldigt bra hos sin ugglesläkt.

Jag köpte boken En egen stund – Hur vi kan nå de barn och ungdomar vi känner stark oro för av Annika Weman Karlsson från Arguments förlag (bilden är lånad därifrån).

Jag har länge funderat på den boken, för det som stod om den verkar så bra, och det låter som en sådan metod som jag tror på. Jag tror att alla barn behöver en egen stund, med någon. De flesta får det förhoppningsvis hemma, med sina föräldrar. Men för de andra så måste vi i skolan erbjuda den stunden. Såhär står det i Arguments presentation av boken:

En egen stund är en psykosocial samtalsmetod som stimulerar fördjupade och positvia relationer med elever som i vanliga fall kräver mycket negativ tid. Samtalen ger en ömsesidig förståelse mellan eleven och pedagogen, en förståelse som kan leda till varaktiga och starka relationer. Eleven blir trygg och kan tillsammans med pedagogen hitta nya lösningar på till synes omöjliga problem. Den positiva spiralen kan börja snurra och en vändning är ett faktum!

En egen stund minskar behovet av negativ tid. Istället får du som pedagog byta till dig positiv, kvalitativ tid med eleven. Resultatet blir att du sparar tid!

Elevröster
”Man slipper bära på nåt man inte vill bära, som man mår dåligt av.”

”Bra att ingen vet vad vi pratar om.”

”Nån annan fick En egen stund och då ville jag också ha det. Det var skönt att komma bort en stund.”

Pedagogröster
”Konflikterna försvann inte, men de tar inte så mycket kraft och tid.”

”Jag kunde inte tro att något så enkelt kunde betyda så mycket.”

”Vi hade en utåtagerande elev som fick En egen stund och som därefter bytte skola. Någon månad senare ringde mamman och frågade: “Vad var det nu igen som ni gjorde och som betydde så mycket för min pojke? Jag måste berätta det för lärarna på hans nya skola.”

Föräldraröster
”Bra att mitt barn får en ventil, en utomstående, en egen vuxen att prata med.”

”Han vet att det finns någon att prata med, när han behöver det.”

Nu har jag läst boken, det gick fort för den är inte särskilt tjock. Men innehållsrik. Allt som står i boken är bra och tänkvärt. Men (varför måste det alltid finnas ett men?) det jag hade hoppats på, dvs. tips på hur man praktiskt löser det i vardagen – det blev jag besviken på. Varför? Jo, det finns konkreta tips på hur man löser att man som lärare kan lämna klassen och gå ifrån med en elev, det gör det. Men tipset är, sammanfattningsvis, se till att din rektor fixar så att någon annan tar din klass när du ska ha samtal.

Fin tanke… men hos oss är det omöjligt! Hur ska det gå till? De andra har ju sina egna klasser. Och några extra resurser finns det ju inte pengar till. Och vi är två i klassen, men det är en åldersblandad klass som ska delas ibland, och sedan måste det finnas tid för de barn som behöver extra stöd.

En egen stund är ju i och för sig ett slags extra stöd, men det går ju inte att genomföra i klassrummet tillsammans med de andra. Och det går inte att bara göra ibland, utan kräver korta stunder hest varje dag under en period.

Någon av er som arbetat med “en egen stund?”. Erfarenheter och tips?

Jag vill inte vara negativ, för jag gillar idén med en egen stund. Men jag fattar inte hur jag ska få till det.

Nu är ännu en amigurumi färdig. Han heter Snörvel och är en blå kanin av den ovanligaste sorten. Men hans favoritkäk är morötter, precis som många andra kaniner.

Jag var egentligen ute efter någon slags gratis talsyntes på svenska, för jag har elever som borde ha det hemma. Det är inte lätt för föräldrar att lägga ut 2000 kr på ett sånt program.

Hittade inte det jag sökte – men en massa annat spännande!

Kolla in denna länk:

Gratistips

Nu har jag gjort ännu fler virkade figurer! Ett hjärta hittade jag beskrivning på hos Stjernfall. De andra figurerna fanns i boken Virka amigurumi. Där heter de Plipp & Plopp, men mina heter Evol & Love. =)

Tro det eller ej, men de är virkade efter samma mönster!!! Det säger en del om min förmåga att följa mönster. =) Be mig inte att göra en exakt likadan figur – för det kan jag inte!

Mallan tyckte att det var hemskt synd om lilla Flinga om hon skulle vara skallig, så jag gav med mig efter en massa tjat och gjorde lugg och flätor till henne.

Jag har ett favoritförlag som jag mer än gärna beställer från:

ARGUMENT

Där hittar jag alltid en massa saker som är användbara. De har en sådan positiv grundsyn och deras material är genomtänkt och inger hopp.

Idag har jag beställt ett nytt paket därifrån. Det innehåller bl.a. Rita vad du känner, Klistermärken, En egen stund (tror mycket på den metoden), tipsfrågor, lära-känna-kort och lite till… =)

Har ni inte kikat in där förut, så ska ni göra det nu!

Bilden är lånad från Arguments sida:

Får jag lov att presentera Flinga - min första amigurumi! Hon älskar snö och is, och är väl rustad för att vara ute i kylan.

Det var jätteroligt, så nu funderar jag på vad som ska bli nästa amigurumiprojekt… Jag har boken Virka Amigurumi och den är väldigt tydlig att följa. Och det finns många fina och roliga igurer.

På bloggen Amigurumi.se finns det mycket att inspireras av, likaså på bloggen Amigurumi på svenska. Det finns ännu en bra amigurumiblogg här!

Har påbörjat en utbildning i KOMET. Det står för KOmmunikations-METod och jag tror att det kan bli väldigt nyttigt och intressant! Jag hoppas på att blir en mycket bättre pedagog av att gå den här utbildningen.

Vi har ju förut lärt oss giraffspråk, läst boken “lösningsinriktad pedagogik” och en massa annat. Men det känns som att man hela tiden måste hålla det aktivt, för det är så lätt att hamna i “gnäll & tjat-träsket”. Och det vill man ju inte.

Ser verkligen fram emot den här utbildningen. Någon av er som gått den???

Gå in och rösta på årets julkort på denna blogg!

http://fnissis.blogspot.com/2010/01/arets-julkort-2009.html

Vår klass har gjort film. En engelskafilm med nafsdrakar, där de tränade på hälsningsfraser m.m.

http://www.youtube.com/watch?v=Rp7AiQzdvIk

Vi har också gjort en film om hur man gör papper.

http://www.youtube.com/watch?v=WhR4a0VqVuw

Det är så roligt, och engagerar barnen så mycket!