Didactica

Vill tipsa om en hemsida som heter www.skrivboken.nu

Den hör lite ihop med materialet Pennvässaren som finns på Argument förlag (mitt favoritförlag). Tycker att det verkar vara en väldigt bra sida för alla som vill utveckla sitt skrivande!

Den här boken blev den andra pedagogiska boken denna sommar, men den första jag läste färdigt! Satt på tåget till Stockholm i tre timmar och läste den från pärm till pärm. Lättläst med andra ord! Och en sådan bok man kan återvända till vid behov, så den ska få stå i hyllan vid min arbetsplats.

Författaren inleder med att slå fast att det inte är farligt att bedöma, utan att det snarare är en förutsättning för utveckling! “Jag är inte rädd att bedöma mina elever. Jag har den erfarenheten att bedömningar där eleven och läraren samtalar om framtidens utmaningar skapar motivation och gensvar. Ett omdöme ska verka för framtiden.”

Ett intressant citat som jag hittade i boken är följande: “Pedagoger lägger sig gärna till med de vuxnas privilegium: att iaktta barnen, inte sig själva, att lägga märke till barnets brister, inte sina egna.” (Janus Korczak, 1988)

Det känns tyvärr som att det stämmer alltför väl… Emellanåt hör man pedagoger säga att elever är hopplösa eller att eleven är så besvärlig osv. Men man borde istället fundera på varför eleven är besvärlig… Det kan ju bero på mitt sätt att undervisa eller tusen andra saker. Hopplösa elever existerar inte!

Anne-Marie Körling skriver mycket om mål, bl.a. det att de nationella målen som vi följer måste brytas ned i delmål, och varje delmål bör vara:

Realistiskt
Begripligt
Förankrat
Uppnåbart
Tydligt
Mätbart
Utmanande
Utvecklingsbart
En utgångspunkt för nästa mål

Och alla mål ska utvärderas.

Hon skriver också mycket om att man hela tiden ska återkoppla till eleven och ge honom/henne ansvar för sitt lärande. Hon ställer t.ex. frågor som;

• Hur ser du på din läsning?
• Hur har din läsning utvecklats?
• Vad tänker du om den här uppgiften? Hur påverkade den dig? Bidrog den till en förändring av det du redan kunde? Om inte, hur kunde den göra det?
• Vad vill du nu utveckla? Hur kan du utveckla detta ytterligare?

Jag tror att det är lättare med de äldre eleverna, men man måste ju börja med de små barnen så att de blir vana vid ansvaret från början, fast på ett lite annat sätt.

Hon skriver också något väldigt viktig i boken, som jag också är helt övertygad om stämmer:

Finns inte motivation saknas den absolut viktigaste förutsättningen för lärandet.

“Detta att bedöma är att ställa frågor. Men också att ha en karta och en målbeskrivning. Kartan kan visa lite olika vägar men de ska nå en gemensam punkt.”

Jag gillar när man använder metaforer för att göra saker tydligare.

Hon tipsar också om många olika sorters redskap som kan underlätta för oss pedagoger när vi ska skriva omdömen. Bl.a använder hon sig av en utvecklingsbok som hon dagligen anteckningar i. Hon gör också ett dagligt schema, där hon bara skriver arbetspass. Hon följer timplanen, men antecknar inget annat än arbetspass i barnens schema. Varje dag gör hon också en elevlista där hon antecknar vilka elever hon hjälpt, pratat med osv. På så vis kan hon se över sina elevsamtal så att de blir jämnt fördelade.

Anne-Marie påminner också om att se till att datera alla barnens arbeten.

Hon jobbar mycket med läsanalyser och tipsar om ett riktigt bra sätt att använda sig av, då man kopierar en sida ur den bok eleven har som “bänkbok”.

Viktigast i hela boken, och som genomsyrar alla sidor, är att det ska vara eleven som äger sina omdömen. De ska vara delaktiga så mycket som möjligt. Boken ger massor av tips på hur detta kan ske! Läs den!

I onsdags började jobbet med en kickoff i kulturens tecken. Det var närliggande kommuner som samlades i Skövde och fick lyssna på olika föreläsare och musiker.

Jag var inte så positivt inställd till denna dagen i förväg, eftersom jag kände ett STORT behov av att sitta med mina kollegor och planera hösten. Men nu efteråt är jag riktigt nöjd!

Först och främst är behållningen att ha fått lyssna på Mark Levengood, som med humor och glimten i ögat tar upp de mest allvarliga saker till ytan. En timme med honom gick JÄTTEFORT, och massor av skratt fick bubbla upp ända nerifrån tårna! =)

En annan bra föreläsning var den med Ulla Wiklund, som tidigare arbetat som undervisningsråd på Myndigheten för skolutveckling. Hon pratade bl.a. om hur skolans kulturundervisning sett ut och utvecklats, och att det är viktigt att vi pedagoger låter eleverna reflektera.

Detsamma gäller för oss pedagoger tycker jag. Om det är nåt som är svårt att få till i sin arbetstid så är det reflektionstid! I år ska jag försöka att göra som AnneMarie Körling tipsar om i sin bok om skriftliga omdömen. Jag ska ha en reflektionsbok som jag ska hela tiden ha i närheten och så ska jag ta en kvart efter att barnen slutat och fundera igenom dagen. Jag ska också använda en klasslista per dag och skriva upp något kring varje elev för varje dag, så man inte missar någon…

Vi lyssnade också på Behrang Miri som jag ite hade hört talats om tidigare. Han sa många viktiga saker, men stundtals blev det för högt tempo på honom, så allt hann liksom inte riktigt sjunka in. Jga är kanske lite trög också… Kan fastna för en mening och sedan sitta och grubbla på den, och om då föreläsaren pratar i 270 km/h så missar jag MASSOR! =)

Allra bäst – förutom Mark då, var musikunderhållningen i form av Jenny Almsenius band! Vilken tjej! Jag föll pladask! =)

Tack alla som fixade med denna dag – den gav inspiration, och vi ska nu arbeta med KULTUR som tema detta läsår. Björklund pratar ju om att han ska skära ner på de estetiska ämnena – så då får vi väl protestera genom att visa på hur viktiga de ämnena är för barns utveckling!!! Vi ska ha MASSOR av kultur, kreativitet och skapande!!!

Nu är jobbet bara en vecka bort, och jag har inte gjort något av det som stod på min “jobbgrejer-att-göra-lista” för sommaren. Pust…

Mycket annat har jag däremot gjort…

…jag börjar få lite jobbångest…

Vill BARA vara LEDIG!!!

På en klippa i södra Portugal låg ett gammalt kloster. För att ta sig dit var man tvungen att fira sig upp i en korg som rymde två personer. En besökare som kommit halvvägs upp för en klippan, frågade nervöst den munk som hjälpte honom:

- När byter ni ut repen till den här korgen?

- När helst de gamla går sönder förstås, svarade munken.

Hittade detta på dörren till en skoltoalett:

Vill jag ändra mitt sätt gentemot en människa börjar den förändringen med att jag ändrar mina tankar om henne.

• Jag är inte ensam om effekten av mina tankar.
• Jag har ansvar för varje tanke jag tänker om en annan människa.
• Mina tankar och min attityd är skapande.
• Jag kan ändra alla tankar jag har om ett barn, en elev, en kund, en medarbetare, min partner…
• Det är på tankens nivå all förändring startar.

Välkommen till Holland
en dikt av Emily Perl Kingsley

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder – att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå, att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här…

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa
- till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: “Välkommen till Holland.” “Holland?!?” säger du.
“Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
” Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring…
och upptäcker att Holland har väderkvarnar…
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien…
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
“Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat”.
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna… därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men…om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.

© Emily Perl Kingsley, 1987.

Har precis avslutat en skönlitterär bok som skakade om känslomässigt, så nu tänkte jag skaka om lite i mitt “lärar-jag” också. Men hu så svårt att välja. Hemma i “att-läsa-högen” ligger följande böcker och slåss om min uppmärksamhet:

• Vygotskij i praktiken – Leif Strandberg
• Vägen till skriftliga omdömen – Anne-Marie Körling
• Från Vygotskij till lärande samtal – Petri Partanen

Alla ska läsas, för de är bra alla tre har jag hört. Frågan är bara i vilken ordning? Vad tycker ni? Har ni nåt tips?

En turkos Ture fick flytta till ett lejon i Tibro! Det är så roligt att ge bort små amigurumis!